MelFis

Det finns en uppsjö av bettlösa alternativ men vi tänker ta upp de vanligaste sorterna.

 

Den variant som är absolut lättast att få tag på är faktiskt en vanlig grimma. Det bästa är om man kan få tag på en lädergrimma eller något annat stadigt material där man kan reglera nosdelen då den behöver sitta åt som en vanlig tränsgrimma, annars blir det väldigt ostabilt och tygelhjälperna blir otydliga. Grimman är inget fint dressyrinstrument och har inte så mycket att säga emot om hästen drar emot, men om man är duktig på sitshjälper och har en lydig häst så kan det såklart fungera bra ändå.

 

Vill man göra sin grimma lite skarpare kan man trä en läderrem eller ett snöre genom ringarna över nosen med en ring i vardera änden som man kan fästa tyglarna i

 

Ridgrimma

 

Något som har blivit väldigt populärt är sidepull. Det ser ut ungefär som en grimma men med lite fler remmar för att hålla det stadigare. Och det är ungefär vad ett sidepull är – som en grimma fast stadigare. Som namnet antyder verkar det på sidan av hästens huvud, och på nosryggen. Det finns varianter med nosdel i rep och de är förstås lite skarpare än de med en läderrem. Repet ger också högre friktion mot nosryggen och kan i värsta fall orsaka brännsår.

 

Sidepull

 

Annars är det vanligaste bettlösa betslet hackamore, som egentligen bildar en egen liten grupp av bettlösa stångbett. Den vanligaste typen av hackamore är sk ponnyhack med korta skänklar.

 

Andra typer är Tyskt hackamore/hackamore med långa skänklar och S-hackamore. Det tyska hackamoret har oftast en nosdel i rep eller tom en kedja och har långa skänklar, vilket gör att det är lite skarpare än de andra sorterna. S-hackamoret har lite kortare skänklar som är mer bakåtvridna och har ofta en nosdel i rep. Det som bestämmer hur skarpt ett hackamore är är hur långa skänklar det är och hur smala remmar det har.

 

Ponnyhack, tyskt hack och s-hack

 

Det är också relativt vanligt att man använder repgrimma istället för betsel. Med knutarna blir det lite skarpare än en vanlig grimma, men eftersom tyglarna fästs undertill blir ledande tygeltag otydliga. En stor fördel är att man slipper ringar och spännen och därför får väldigt direkta signaler på minsta rörelse i tygeln.

 

 

”Cross-under”, bettlöst träns à la H**ks och indianhack är alla namn på huvudlag som ger hjälper med hjälp av två remmar som går i ett kors under käken och därmed trycker på undersidan av huvudet, i nacken och på ganashen, förutom på nosryggen. Tanken är god och de hästar vi provat det med har alla lyssnat bra på det. Problemet vi märkt är att tyglarna tynger ner så pass mycket att remmarna under hakan aldrig lättar och eftergiften uteblir.

 

 

Om man helt vill slippa tyglar kan man använda halsring. Om hästen är lydig går detta utmärkt men för att kunna rida mer avancerat krävs det att man är duktig på att kommunicera med sin häst med sits, vikt, spö och skänkelhjälper.

 

Alexander Nevzorov

 

Många av bilderna är lånade.

 

portugisiskt stångbett med tungfrihet

Stångbettet är ett rakt bett med eller utan tungfrihet. En del hästar trivs bäst utan, andra med men min erfarenhet är att de flesta trivs bäst med tungfrihet och gärna med en ganska hög sådan. Bettet har två stänger på utsidan av munnen istället för ringar som tränsbettet har. Mundelen är också oftast odelad vilket den bör vara då det lätt blir instabilt om den är delat. Stängerna kallas skänklar. Man fäster sidostycket i ena änden och tygeln i den andra. I samma ände som man fäster sidostycket sitter också en kedja som går under käken på hästen. Finns ingen kedja är det inte något stångbett utan ett hissbett. Stångbettet har en hävstångseffekt vilket betyder att den kraften du lägger i tygeln förstoras i hästens mun. Dessutom ger också ett stångbett tryck neråt i nacken och framåt under käken. Det gör att stångbettet är ett samlande bett med framåt-neråt effekt. Det går däremot inte lika bra att ta ledande tygeltag och böja med ett stångbett.

 

Hur passar man in ett stångbett?

Ett stångbett ska sitta lika långt upp i munnen som ett tränsbett. Det vill säga utan att det bildas veck i mungipan men utan att det blir en glipa mellan mungipan och bettet så att hästen kan placera bettet själv där den vill ha det. Kedjan får inte vara för löst eller för hårt spänd. När man tar i tygeln ska skänkeln inte kunna föras längre bak än 45 grader. Man kan med fördel använda en skumrem då den stabiliserar bettet något.

En skumrem är en rem som går från den ena skänkeln till den andra genom kedjan. Den sitter som på bilden och hindra skänklarna från att vrida sig åt fel håll.

 

Olika varianter – enkelt kandarstångbett

Det här är det bett som man ser mest i den engelska och klassiska ridvärlden. Det är ett enkelt stångbett utan några ”specialeffekter” eller utsmyckningar. Oftast används det inte blankt (bara ett bett med en tygel) utan tillsammans med ett bridongbett. Då kallas betslingen för kandar.

 

Kandar

Kandar är inte ett bett utan två, ett stångbett och ett bridongbett (smalt tränsbett). Kandar används på högre dressyrtävlingar och på t ex spanska ridskolan i Wien. Om du kan rida med det så är kandaret, i alla fall i teorin, en av de tydligaste betslingarna som finns. Man får den samlande, formgivande effekten av stångbettet och den ställande, böjande och ledande effekten av bridongen. Nackdelen är att det blir mycket för hästen att ha i munnen med två bett samtidigt.

 

Pelham

utan tungfrihet

Pelhamet är som ett kandar på många sätt. Man kan rida med det på två tyglar som ett kandar och då få både stångbettets och tränsbettets finesser samtidigt som hästen slipper ha två bett i munnen. Det blir dock ändå inte riktigt som ett kandar just eftersom det inte är två skilda bett. Även om du tar bara i bridongtygeln så är effekten inte riktigt densamma som om du bara hade haft ett bridongbett.

 

Vanligast är ändå att man rider på pelham med en delta tygel. Delta tygeln gör att du kan rida med bara en tygel vilket är bra om man vill ha både tränsbetts- och hävstångseffekt utan att behöva krångla med dubbla tyglar.

Pelham med delta

 

 

Kimblewickbett/ Jaktstång/ Thiedemanbett

Kimblewickbettet är lite som ett pelham med inbyggd deltatygel. Du kan fästa tygeln i det nedre eller övre hålet eller i den stora ringen. Fäster du tygeln i det nedre hålet så blir effekten mer åt stångbettshållet med om du fäster den i den stora ringen så blir effekten som ett pelham med delta både tränsbett och stångbett.

 

Tillbakaböjt/lyftande stångbett

Det sista stångbettet vi tar upp är det tillbakaböjda bettet som faktiskt snarare är en grupp av bett snarare än ett specifikt bett. Ofta är dessa betten ”S-formade”  men de behöver inte nödvändigtvis vara det. Man känner igen de här bettet på att de överraskande nog är tillbaka böjda. Man brukar säga att de är lyftande och bra till hästar som gärna går bakom hand eller i en för låg form då det ger signalen till hästen att den ska mer framåt med nosen. Huruvida det verkligen är så vet jag inte.

 

 

Källor är egna erferenheter och tankar samt markus sida om stångbett.

Vad är skillnaden mellan ett stångbett och ett tränsbett? Vilket bett är mildast? Snällast? Vad har de olika betten för verkan? I den här serien tänkte vi prata om några olika sorters bett och bett i allmänhet.

Tränsbettet

Vi börjar med det vanligaste bettet som flest använder, tränsbettet. Det är konstruerat med två ringar på utsidan av munnen som man fäster tygeln och sidostycket i och en mitt-del som sitter i munnen. Både ringen och mittendelen kan vara olika utformad men i stort sett har betten samma verkan. Det har ingen kedja eller skänkel så det är ingen hävstångseffekt på ett tränsbett utan kraften du lägger i tyglarna är samma som uppfattas av hästen. Det blir heller inget tryck i nacken eller på undersidan av käken utan enbart i munnen. Beroende på hur mundelen ser ut blir det trycket lite annorlunda.

Olika varianter - rakt

Det enklaste tränsbettet, det raka, trycker inte så mycket på lanerna utan mest på tungan. Om hästen har stor tunga kan det ta mycket plats i munnen och trycka undan tungan eftersom det inte formar sig något över huvud taget vilket en del hästar tycker är obehagligt. När man tar ett ledande tygeltag så åker bettet bakåt på innersidan och framåt på yttersidan, som ett cykelstyre. Man svänger alltså med hela bettet och inte bara med ena sidan.

 

Tvådelat/ledat

 

Det tvådelade tränsbettet är det billigaste och mest använda bettet. Det är väldigt bra att ställa/böja med och ta ledande tygeltag. Det har fördelen att man till skillnad mot det raka bettet kan röra på bara ena sidan av bettet samtidigt.  Det har på senare år fått vad jag anser lite oförtjänt dåligt rykte. På vissa grunder förstås, det kan vika sig i munnen och klämma åt runt käken samtidigt som det kan trycka upp i gommen på hästen och få en sk. nötknäppareffekt. Men jag tror att det här problemet inte är riktigt så stort som vissa tycks tro. Det blir t ex. bara tryck rakt upp i gommen om hästens nosrygg är i rät vinkel mot tygeln. Om vinkeln är mindre än 90 grader, vilket den nästan alltid är, så vinklas bettet snett neråt och trycker på så vis inte rakt upp i gommen. Om man verkligen vill vara säker på att det här problemet inte orsakar obehag så kan man rida antingen utan nosgrimma eller med en löst spänd nosgrimma eftersom hästen då kan gapa för att komma undan obehaget. Det är också otroligt viktigt att man har ett lagom stort bett. Ett för långt bett viker sig lättare. En av anledningarna till att problemet blivit så uppförstorat tror vi är införandet av det tredelade bettet. När det kom skulle man helt enkelt ha en anledning för folk att köpa sig ett nytt bett.

 

 

Tredelat/tvåledat

Det tredelade bettet då är ett av de vanligaste tränsbetten. Det är bra på samma sätt som det tvådelade men har för delen att det inte är någon risk att det sticker upp i gommen eftersom det inte blir någon topp på samma sätt. Nackdelen är att det blir fler brytpunkter och möjligheter att det nyps i tungan som kan vara obehagligt. Det blir också mindre stabilt eftersom det har fler brytpunkter

 

Mer

Det finns fler varianter av tränsbett mundelar men de är vi inte så bevandrade med så vi tar inte upp dem här. Bettringarna kan se lite olika ut för olika ändamål. T ex. med parerstänger för att hindra att bettet åker ur munnen eller med fasta ringar för att hindra nyp i mungipan. Det är vanligt med mundelar i diverse syntetmaterial. Vissa menar att de ger en mjukare känsla i hästens mun men de ger också en högre friktion i munnen än ett metallbett.

Bett med parerstänger

Nästa inlägg blir om stångbettet och dess verkan men tills dess får ni hålla tillgodo med tränsbetten.

/Fia och Mela