MelFis

Ja, om ni inte förstått det så är Vannes inte bra än, massören var i stallet igår och han var fortfarande svullen och stel i ryggen. Han ska till kiropraktor snart så får vi hoppas att han blir bättre. Imorgon ska vi iallafall träna för hand för Markus, det ska bli spännande.

Vi rider "engelskt" ;)

Provning av mina prylar :)



Tyvärr var det som jag misstänkt att brodyren inte syntes helt på branderup sadeln..


Men kollar man lite bakifrån så syns den! :) (också när schabraket glider bak lite när man rider..)


/Fia

K (Alteas ägare) var inte hemma idag så jag fick rida henne. egentligen hade jag velat rida ut, men det är så halt nu så vi fick harva runt i ridhuset ännu en gång. Jag red inte så länge, hon var ganska långsam. Men mysig :)

Filmtajm!!
Hittade några gamla filmer när jag kollade efter Altea-bilder. Se och njut!






Se vilken bra sits jag har över hindrena, mkt bättre än nnu :P Och så liten jag var, BT är D-ponny


Och jag höll på att glömma! Det var ju Allan-bilder jag letade efter!

Första gången vi hade kameran med till stallet, fyra och ett halvt år sen


Man växer en del på fyra år

Idag var det fotografering på agendan, alla prylar som inhandlades igår skulle provas och förevigas.

Ny grimma och täcke - lägg märke till resårgjorden med namn från förra årets mässa, och hur den matchar grmman med svart och guld :)


Det nya tränset som passar! Jag kan för en gångs skull ha spännet på näst nedersta hålet (!) och det är ju så snyggt! :D

Två schabrak med Brodyr. Ett med mitt namn och ett med gårdsnamnet.
Ett blå, glittrigt och luddigt grimskaft (såå mkt på skoj, haha)
Ett tuva album
+ chicagoskruvar/ skruvnitar

GBG HS var i år lite som alla andra år, fast utan "extranummer". YR-hoppning, GP-ponnyn, gymkhana, Agility och Ackomulatorhoppning. Det var en jättecool fransman som vann den sista klassen, med en jättejätteduktig häst!

Lånad bild på Philippe Rozier och Ideal du Roy


Självklart blev det shopping på mässan också, ett träns (med Korta sidostycken! :D), grimma med grimskaft (Jättetjockt och mysigt), pannband, liten häst och ett kombi-täcke (Beg).

Kom hem från GBG för en timma sen ungefär. Det var som vanligt mycket folk, gymkhana, GP-ponnyn, YR-hoppning och "stor" hoppning. Hittade en hel del på mässan men pga tom plånbok fick inte allt följa med hem tyvärr.. Bl a ett superfint träns för 100kr, men jag har ju alla träns jag behöver så det fick vara. Men två schabrak följde ändå med hem. Ett till mig och ett till branderup-sadeln.  Köpte också chicago-skruvar till Nöts träns, ni får se hur det blir imorgon men resten av bilderna kommer senare ikväll.

Imorgon tar vi bussen till GBG efter skolan och ska gå på mässan. Vi har biljetter till lördagens show men det är alltid så fullt med folk på mässan på lördagar så det är skönt att gå på tors elr fre om man ska hitta något..

Kanske ett ekipage man kan hitta på showen? eller kanske inte..


/Fia

Varför är det så mycket svårare att skriva en jämförande analys mellan tillståndet när det gäller de mänskliga rättigheterna i Indien, Japan och Thailand än att skriva ett A4 om hur olika bett funkar? Det är ju intressant egentligen...

Jag fick rida på Altea idag igen, fast i ridhuset. Det var väldigt trevligt, Allan var glad, pigg och framåt. Hon har ju aldrig varit direkt snabb och det var hon inte idag heller, men hon svarade snabbt på hjälper och galoppera glatt flera varv med öronen spetsade. Jag red inte så länge eftersom hon tyckte det var så roligt, man vill ju att hon ska minnas det som roligt och inte som att hon blir trött och det blir jobbigt.

Jag brukar ju inte uppdatera på måndagar eftersom vi inte brukar vara uppe i stallet då. Igår blev det heller inga nya inlägg fastän jag faktiskt red igår.

Puss markerade lite så jag och Lovisa beslöt oss för en mysig skogspromenad, jag lånade Altea. Det blev snabbt mörkt och vi upptäckte snart att vi helt glömt reflexer... hehe. Som tur är mötte vi väldigt få bilar på vägen (som dessutom är så smal, krokig och hal att folk inte kör så fort) och vi råkade inte ut för några olyckor.

Allan var riktigt framåt och tog tom galopp ett par språng, fastän att jag skumpade omkring utan sadel ovanpå. Fina, snälla Altea.

Det finns en uppsjö av bettlösa alternativ men vi tänker ta upp de vanligaste sorterna.

 

Den variant som är absolut lättast att få tag på är faktiskt en vanlig grimma. Det bästa är om man kan få tag på en lädergrimma eller något annat stadigt material där man kan reglera nosdelen då den behöver sitta åt som en vanlig tränsgrimma, annars blir det väldigt ostabilt och tygelhjälperna blir otydliga. Grimman är inget fint dressyrinstrument och har inte så mycket att säga emot om hästen drar emot, men om man är duktig på sitshjälper och har en lydig häst så kan det såklart fungera bra ändå.

 

Vill man göra sin grimma lite skarpare kan man trä en läderrem eller ett snöre genom ringarna över nosen med en ring i vardera änden som man kan fästa tyglarna i

 

Ridgrimma

 

Något som har blivit väldigt populärt är sidepull. Det ser ut ungefär som en grimma men med lite fler remmar för att hålla det stadigare. Och det är ungefär vad ett sidepull är – som en grimma fast stadigare. Som namnet antyder verkar det på sidan av hästens huvud, och på nosryggen. Det finns varianter med nosdel i rep och de är förstås lite skarpare än de med en läderrem. Repet ger också högre friktion mot nosryggen och kan i värsta fall orsaka brännsår.

 

Sidepull

 

Annars är det vanligaste bettlösa betslet hackamore, som egentligen bildar en egen liten grupp av bettlösa stångbett. Den vanligaste typen av hackamore är sk ponnyhack med korta skänklar.

 

Andra typer är Tyskt hackamore/hackamore med långa skänklar och S-hackamore. Det tyska hackamoret har oftast en nosdel i rep eller tom en kedja och har långa skänklar, vilket gör att det är lite skarpare än de andra sorterna. S-hackamoret har lite kortare skänklar som är mer bakåtvridna och har ofta en nosdel i rep. Det som bestämmer hur skarpt ett hackamore är är hur långa skänklar det är och hur smala remmar det har.

 

Ponnyhack, tyskt hack och s-hack

 

Det är också relativt vanligt att man använder repgrimma istället för betsel. Med knutarna blir det lite skarpare än en vanlig grimma, men eftersom tyglarna fästs undertill blir ledande tygeltag otydliga. En stor fördel är att man slipper ringar och spännen och därför får väldigt direkta signaler på minsta rörelse i tygeln.

 

 

”Cross-under”, bettlöst träns à la H**ks och indianhack är alla namn på huvudlag som ger hjälper med hjälp av två remmar som går i ett kors under käken och därmed trycker på undersidan av huvudet, i nacken och på ganashen, förutom på nosryggen. Tanken är god och de hästar vi provat det med har alla lyssnat bra på det. Problemet vi märkt är att tyglarna tynger ner så pass mycket att remmarna under hakan aldrig lättar och eftergiften uteblir.

 

 

Om man helt vill slippa tyglar kan man använda halsring. Om hästen är lydig går detta utmärkt men för att kunna rida mer avancerat krävs det att man är duktig på att kommunicera med sin häst med sits, vikt, spö och skänkelhjälper.

 

Alexander Nevzorov

 

Många av bilderna är lånade.

 

Har precis gjort färdigt mitt bildarbete på temat kontrast.

Det har blivit väldigt lite inlägg om kaninerna här vilket kanske inte är så konstigt då de har lite vintervila nu eftersom det är så kallt och mycket snö så är det svårt att hoppa så de är mest ute och skuttar i skogen. Men här kommer ett inlägg i alla fall.

Igår fick de en massa äppelgrenar då K klippte sina äppelträd igår. Äppelgrenar är något de älskar så de blev väldigt glada. De åt betydligt mycket mindre hö än vanligt i natt. Undrar varför.. Kanske var de mätta på äppelbark, knoppar och trä. Alltså, hett tips till alla kaninägare. Kan du få tag i äppelgrenar nu i vår när träden beskärs, tveka inte att lägga vantarna på det. Det är våra niners abslouta favorit!

Mm, gott med grenar.


Sötnosarna


Tufselufsen har blivit stor kanin. När vi vägde dem häromdan så fick vi honom till ca 2,9 kilo. En renrasig Dvärgädur (Tufs ras) ska väga max 1,8 kilo på utställning. Gränsen för dvärgkanin går vid 3 kilo. Får skylla på att han är zoo-kanin och förmodligen inte renrasig och att det varit kallt i vinter. hehe.

Vi var ute och red med alla storhästar idag. :) Altea var lite stel och sur i början men hon tyckte ändå att det var roligt när vi väl kom ut. På vägen är det halt förstås, och på fälten är det kallt och blåsigt fastän soligt, men i skogen var det ganska trevligt. Galopptorkan på vägen gjorde att hästarna gärna satte fart på skogsstigarna - roligt roligt!

Jag måste verkligen på lite nya bilder på mig och Altea.



Jag gick lite med Vannes i ridhuset och trickade. Inga morötter den här gången, så motivationen var väl inte på topp, men kommunikationen var ändå bra och de enklare tricken gick han med på att göra. De lite jobbigare var, ja, för jobbigt helt enkelt.



/Mela

I tisdags skrev jag ju att vi hittat ett bra sätt att få upp Nötens energi fast jag borde snarare ha skrivit motivation. Problemet med Nöten i dressyren är att han tycker det är tråkigt och på det är han en otroligt känslig kille som när han inte fattar vad han ska göra bara spänner sig och stänger av.

Nöten är på många sätt en unghäst (även om han är elva i år). Det är han som leker med Pi i hagen (och som försöker få igång de andra också för den delen) Han tycker det är jätteroligt att leka och upptäcka. Det roligaste han vet när man rider ut är att rida rakt in i skogen för att se vart man hamnar. Något som kan vara ett problem när det blir tätt mellan granarna. En annan rolig sysselsättning är att skutta omkring i ridhuset som en galning utan större anledning.

Vi försökte helt enkelt få upp energin och motivationen genom att leka fram den. En bakdelsvändning, öka, öppna, halt, trav igen, öppna åt andra hållet, öka ur öppnan, halt, svänga, framdelsvändning, osv. Så att han hela tiden måste ha koll på vad man ska göra nästa gång och vara beredd på det. Det fick fram en lösgjord Nöt som var pigg och framåt.

Jag skulle inte rida idag eg, men åkte med upp till stallet ändå. Så när Karin hade ridit en stund frågade hon om inte jag ville rida Altea lite och jo, det ville jag ju. Oj vad länge sen det var jag red henne inne, och vilken skillnad mot Vannes! Om Vannes är en liten gymnast så är Altea en skidåkare, fast en väldigt graciös och mjuk en. Det kändes som att sitta på ett litet muskelberg, hon är så kraftfull och stor i sitt steg. Och ändå satt jag som gjuten i sadeln precis som förr. Fast hon var mer framåt nu, hade mer energi än jag minns det. Vad härligt att få bli buren av henne på det här sättet igen, när jag minst av allt trodde att jag skulle uppskatta det.

Har ni sett senaste ponnyakuten? (på svt play alltså) Där är Peter ljungberg med med sin häst, han är en jätteduktig westernryttare som tävlat SM, EM osv. Det var han som tävlade Nötens pappa Cat Man Dooley i bl a SM, han red också in Nöten och det roliga är att han ville eg köpa Nöt (som var till salu då) då han tyckte att han var en av Cat Mans bästa avkommor i psyket. Men då sa B (som har Nöt nu) att det var hans häst och han var inte till salu och sen dess har han varit B:s häst. Haha.

Så det är kul att tänka att om Peter fått som han ville så kanske det hade varit Nöt som var med i ponnyakuten med Peter :)


Världens finaste Nöt

Ikväll släppte något för oss! Mitt och Nöts största problem har varit (och är) att han tappar bjudningen och då funkar ingenting. Man kan inte göra något om man står still. Då kan man ju liksom bara stå still. I alla fall så ikväll så fick vi verkligen igång en bra bjudning och oj vad lätt allt gick! Känns som om vi klarar allt med lite energi. Så härligt! Fick några bilder också men ingen bra kvalité i ridhuset. De kanske kommer upp senare.

Imorgon ska jag träna för markus igen. Har inte gjort det sen julshowen så det ska bli jätteroligt! :) Taggar!

Idag var det minst lika fint väder som igår, om inte lite kyligare och lite soligare. Jag och Vannes gav oss ut på promenad i snöskogen, till ramnaslätt gick vi. Det var ganska mkt snö på ett par ställen, jobbigt att pulsa tyckte Vannes.

Den lilla kameran var med, så ni får en bildbomb idag också :)

De sötaste öronen <3







De sötaste öronen kmbinerade med strålande sol


Hehe...  Vannes gillar att pussas :)



Träd, sol, snö. Fint.


Suddiga träd, Vannes ville inte stå stilla.


Målet för vår promenad - ett hygge med hygglig utsikt


Vilar i boxen efteråt...


... Nån måste ju vakta Pi när de andra hästarna är ute på tur.


Ge mig morötter! Massor! Nu!

portugisiskt stångbett med tungfrihet

Stångbettet är ett rakt bett med eller utan tungfrihet. En del hästar trivs bäst utan, andra med men min erfarenhet är att de flesta trivs bäst med tungfrihet och gärna med en ganska hög sådan. Bettet har två stänger på utsidan av munnen istället för ringar som tränsbettet har. Mundelen är också oftast odelad vilket den bör vara då det lätt blir instabilt om den är delat. Stängerna kallas skänklar. Man fäster sidostycket i ena änden och tygeln i den andra. I samma ände som man fäster sidostycket sitter också en kedja som går under käken på hästen. Finns ingen kedja är det inte något stångbett utan ett hissbett. Stångbettet har en hävstångseffekt vilket betyder att den kraften du lägger i tygeln förstoras i hästens mun. Dessutom ger också ett stångbett tryck neråt i nacken och framåt under käken. Det gör att stångbettet är ett samlande bett med framåt-neråt effekt. Det går däremot inte lika bra att ta ledande tygeltag och böja med ett stångbett.

 

Hur passar man in ett stångbett?

Ett stångbett ska sitta lika långt upp i munnen som ett tränsbett. Det vill säga utan att det bildas veck i mungipan men utan att det blir en glipa mellan mungipan och bettet så att hästen kan placera bettet själv där den vill ha det. Kedjan får inte vara för löst eller för hårt spänd. När man tar i tygeln ska skänkeln inte kunna föras längre bak än 45 grader. Man kan med fördel använda en skumrem då den stabiliserar bettet något.

En skumrem är en rem som går från den ena skänkeln till den andra genom kedjan. Den sitter som på bilden och hindra skänklarna från att vrida sig åt fel håll.

 

Olika varianter – enkelt kandarstångbett

Det här är det bett som man ser mest i den engelska och klassiska ridvärlden. Det är ett enkelt stångbett utan några ”specialeffekter” eller utsmyckningar. Oftast används det inte blankt (bara ett bett med en tygel) utan tillsammans med ett bridongbett. Då kallas betslingen för kandar.

 

Kandar

Kandar är inte ett bett utan två, ett stångbett och ett bridongbett (smalt tränsbett). Kandar används på högre dressyrtävlingar och på t ex spanska ridskolan i Wien. Om du kan rida med det så är kandaret, i alla fall i teorin, en av de tydligaste betslingarna som finns. Man får den samlande, formgivande effekten av stångbettet och den ställande, böjande och ledande effekten av bridongen. Nackdelen är att det blir mycket för hästen att ha i munnen med två bett samtidigt.

 

Pelham

utan tungfrihet

Pelhamet är som ett kandar på många sätt. Man kan rida med det på två tyglar som ett kandar och då få både stångbettets och tränsbettets finesser samtidigt som hästen slipper ha två bett i munnen. Det blir dock ändå inte riktigt som ett kandar just eftersom det inte är två skilda bett. Även om du tar bara i bridongtygeln så är effekten inte riktigt densamma som om du bara hade haft ett bridongbett.

 

Vanligast är ändå att man rider på pelham med en delta tygel. Delta tygeln gör att du kan rida med bara en tygel vilket är bra om man vill ha både tränsbetts- och hävstångseffekt utan att behöva krångla med dubbla tyglar.

Pelham med delta

 

 

Kimblewickbett/ Jaktstång/ Thiedemanbett

Kimblewickbettet är lite som ett pelham med inbyggd deltatygel. Du kan fästa tygeln i det nedre eller övre hålet eller i den stora ringen. Fäster du tygeln i det nedre hålet så blir effekten mer åt stångbettshållet med om du fäster den i den stora ringen så blir effekten som ett pelham med delta både tränsbett och stångbett.

 

Tillbakaböjt/lyftande stångbett

Det sista stångbettet vi tar upp är det tillbakaböjda bettet som faktiskt snarare är en grupp av bett snarare än ett specifikt bett. Ofta är dessa betten ”S-formade”  men de behöver inte nödvändigtvis vara det. Man känner igen de här bettet på att de överraskande nog är tillbaka böjda. Man brukar säga att de är lyftande och bra till hästar som gärna går bakom hand eller i en för låg form då det ger signalen till hästen att den ska mer framåt med nosen. Huruvida det verkligen är så vet jag inte.

 

 

Källor är egna erferenheter och tankar samt markus sida om stångbett.

Hej allesammans. Jag ville bara säga att jag lever men har inte haft tid, ork eller lust för att blogga det senaste bara.

/Fia

Solen sken från en blå himmel, några minusgrader och i princip vindstilla. Det kan väl knappt bli bättre väder för en uteritt i goda vänners lag?

Vi (Jag, Fia, Lovisa, Allan, Puss och Nöt) gav oss ut tillsammans med Julia och hennes stallkompis och så deras ponnyer. Roligt roligt, Altea var glad och framåt, iaf i traven och de få galoppsprången.

Vannes fick stå ut med lite harvande i ridhuset. Det var lite spänt eftersom snön envisades med att rasa från taket, men jag tycker ändå att vi hade ganska trevligt när vi gick runt där. Imorrn ska Karin rida Allan så då får Vannes komma ut på en lite längre promenad. Det ser vi fram emot :)

Och så en liten bildbomb från idag :)





Diamant <3





Vackraste


Hehe Sötnos


Ehm... nån kom lite för nära


Kunde inte bestämma mig för denna eller nästa, så det fick bli båda :)






Se hans fina, vita överläpp :)


Myspys

Jag lärde mig rida när jag var sex år, på ridskolans shetlandsponnyer. När jag var sju lärde jag mig rida D-ponny. När jag var tretton lärde jag mig rida på nytt. Jag lärde mig rida Altea. När jag var fjorton lärde jag mig rida Vannes, samtidigt som Vannes lärde sig att bli riden av mig. Nu lär jag mig rida Altea igen, för det har jag nästan glömt hur man gör. Även om hennes sadel fortfarande är den skönaste och ryggen är den bredaste och pälsen är den mysigaste och öronen de största och rundaste.



Kraftfull

Utan särskild anledning packade jag fickorna fulla med morötter idag när vi skulle träna lite från marken. Eller ja, träna och träna, mer leka runt lite.

Vannes var jätteförtjust i morötterna och gjorde glatt allt jag bad honom om på minsta tecken. Men sen började han kräva morötter jämt för minsta lilla och det funkar ju inte på det viset. För det första tar han det som en förutsättning istället som för belöning och för det andra så måste jag ju ha med mig en hel säck morötter om det ska räcka.

På det så försökte han hela tiden få mig att ge honom morötter genom olika tricks o sånt, och det är ju roligt men man tappar kommunikationen och det är ju den jag vill åt. Visst är det roligt att han gör tricks men det är ju inte tricksen i sig jag är ute efter.

Sen blev han jättesur när morötterna tog slut och ville knappt vända örat mot mig. Så morötter var nog ingen bra grej, ska komma ihåg det till nästa gång.

Men håll med om att det är svårt att neka den här gullungen en morotsbit? :)

Vannes har fått ont i ryggen igen. För er som inte vet det så har han haft problem med ryggen länge men det har blivit mkt bättre sen hans ägare började träna honom långsamt och sedan när jag började hjälpa till att träna galoppen. Men nu har han alltså fått ont i ryggen igen. Varför vet ingen säkert men jag skulle gissa på att det är för mycket ensidig ridning det senaste. Det har ju blivit sparsamt med uteritter i vinter. Kombinera det med kallt väder och halt i hagen så är det inte så konstigt att han blir spänd och stel.

Nu ska han iaf ta det lugnt i nån vecka så får vi se sen, men nån hoppträning på tisdag blir det inte... :(

Idag var vi ute och promenerade, det tyckte Vannes var helfestligt!

Vackraste <33

Hur ser ni på det här med stöd på bettet? Hur definierar ni stöd, psykiskt eller fysiskt? Själv rider jag för det mesta med en lätt kontakt med Nöts mun, inte stöd alltså att hästen rent fysiskt tar stöd i bettet utan mer att vi får en mer direkt och lättförståelig kontakt. Ingen av oss (mig eller Nöt) är så duktiga att vi klarar att rida på hängande tygel men med det menar jag inte att Nöt behöver stödet i tygeln för att "orka bära sig i form" eller "hålla balansen". Snarare att vi inte har kommit så långt i vår kommunikation. Rider ibland med lång tygel för att se hur det går. Hur skulle jag, en person på 55 kilo kunna bära upp hans huvud om han inte orkar bära det själv? En gång lade han huvudet på min mage, tro mig, det var inte lätt. Och hur skulle han kunna gå med tyngden mer på bakbenen om han lutar sig framåt i bettet hela tiden? Hur skulle hans balans kunna förbättras bara för att han gick i ett framtungt läge där han inte kan röra på huvudet för att kunna hålla balansen på ett naturligt sätt?

Har funderat på hur de som rider med mycket stöd i handen resonerar kring det här. Skriv gärna en rad om du känner dig manad.

Vi hade ju tänkt rida ut med Vannes och Nöt idag, men dåligt underlag och andra omständigheter ändrade planerna och jag tog Allan ut istället. Vannes fick dras med mig i ridhuset, något han inte riktigt var nöjd med.

Jag försökte få lite mer bjudning i galoppen genom att bara låta honom galoppera kravlöst med långa tyglar och det gillade han. Sen försökte jag samla upp galoppen lite igen men det var inte så populärt. Men han gjorde det ändå så efter något varv var jag nöjd och satt av.

Man märker när bjudningen försvinner i galoppen för då bockar han såfort man ger nya hjälper. Jag får jobba på det.

Jag gillar verkligen bilden :) Fast att jag ser konstig ut

'

Nu är alla våra niner vaccinerade mot RVHD, kaningulsot. Det känns skönt :) Nu är det bara till att leta upp vaccinationsintygen från förra året så att veterinären kan skriva på dem... :P

De bästa

Vi har aldrig haft någon frågestund och har inte planerat att ha det heller. Vi tänkter, naiva som vi är, att undrar man något så frågar man. Spelar ingen roll vilket inlägg det gäller. Vi försöker alltid svara så gott vi kan och tar inte illa upp så länge man frågar på ett sätt som inte är menat att hoppa på.

Så fråga på, när du vill!

Idag tog vi ut Puss (med Lovisa på ryggen), Altea (med Mela på ryggen) och Nöt (med mig på ryggen) på vad som skulle vara en skritt tur eftersom det är så halt. Vi skulle inte rida långt så jag planerade att rida lite i ridhuset sen efteråt så jag tog bettet. (Brukar annars ta bettlöst ute) När vi kom in i skogen blev det faktiskt helt okej underlag så vi travade lite. Helt plötsligt stannade hästarna för att efter en liten stund vända på en femöring då en stor hök eller liknande kom flygande väldigt lågt rakt emot oss. Blev själv lite skraj faktiskt.

När hästarna lugnat sig så forsatte vi en bit till vändplatsen och när vi vände så blev det fart kan man säga. Full galopp hemåt! Det märks att det var alldeles för längesen som de fick galoppera av sig ordentligt.

Galopp i december


/Sofia

Ska inte rida idag och det är jag ganska glad för ändå, här i Borås blåser det typ halv storm så man inte kan gå ut utan att blåsa bort typ. Blir jättejobbigt att rida då eftersom det låter så mycket i ridhuset när vinden tar tag i det. Hade tänkt att hoppa med kaninerna idag men det går inte när det blåser så här, suck. Blir väl en innesittar dag idag.

Jag och Mela ska försöka oss på att rida ut imorgon tänkte vi så får hoppas att det går och inte är för halt. Ska jobba på nästa bett avsnitt också.




Det blåser verkligen jättemycket!

Idag blev det lite hoppning med Nötaplöten och VannesPannes. Vi satte upp två räcken så de stod som på en stor åtta. Då måste man styra bra för att komma bra på vilket är något jag är otroligt dålig på så värt att övas på kan man säga.

Provade att rida på S-hackamoret och det var varken jättebra eller jättedåligt. Tycker nog mer om mitt tränsbett men skillnaden kändes inte jättestor. Största skillnaden S-hackamore vs. vanligt ponnyhackamore är att S-hackamoret liksom tränsbettet lättar i nacken snarare än trycker. Så bra om man har en häst som inte vill ha tryck i nacken.

S-hackamore

I tisdags bestämde vi oss för att hoppa nästa markusträning så för att fräscha upp minnet och kolla formen lite satte vi upp två räcken på ungefär 70 cm. Vannes gick väldigt fint, mycket mer avslappnat än i höstas men det gick ändå i en hög växel. Han blir sån såfort man tar på hoppsadeln, den är lite mer i bakvikt och man kommer inte lika nära. Kombinerat med hoppläder blir det ingen bra grej, men vad gör man?

Det gick iallafall bra ändå, jag kände att jag kunde hänga med någorlunda över hindrena även om det blev "duns" i stigbyglarna i landningen. Jag har ju aldrig hoppat särdeles mycket och desto mindre högt, så nån hoppkänsla har jag ju inte fått. Över hinder då, Vannes hoppar ju gärna utan hinder och det är jag ju mer van vid. Hehe :)

Så nu är jag taggad inför nästa tisdag, kommer bli jätteroligt! :D

På CR i somras :)

Det blev vanlig ridhusdressyr idag, jag försökte fokusera på mig idag. Mina händer, skänklar och min blick. Jag hamnar lätt med i innertygeln men en km-lång yttertygel, med skänklarna upp och tillbakadragna och blicken ner i manen. Det försökte jag alltså jobba på idag och det gick helt ok. Nöt är ju väldigt känslig egentligen men tycker inte om skänkeln riktigt så han kan kännas väldigt okänslig men när man väl tänker på att slappna av och jobba mer med sits och vikthjälper så lossnar han. Ibland i alla fall.

Idag hade Nöt en lite spänd dag så det var nog bra att jag försökte extra mycket att slappna av, på slutet gjorde han fina vänsteröppnor (vänster är hans svåra varv) så jag var nöjd och han var nöjd och fick två morotsbitar. Har börjat skämma bort honom, gav han nästan aldrig godis förut för att han blir så nafsig men har veknat lite på den punkten visst, hehe.

En av mina favoritbilder men också där man ser "felen" som är typiska för mig. Låång yttertygel, skänkeln spänd och bakåt och blicken ner i manen.

Förresten så ska vi nog hoppa nästa Markusträning :)

Vi red i ridhuset idag. Det måste vara den mening som jag inlett flest inlägg med. Och varje gång känns den lika tråkig. Ni får stå ut med den idag också.

Markus hade ju med sig ett nytt sorts hackamore igår och det var test av det idag.
Lånad bild, men såhär ser det ut


Ja vet inte om jag gillar det. Det var svårt att passa in, särskilt som Vannes nog är för liten för det. Han kändes fin och sådär men det var som om nån koppling inte funkade, det gick segt liksom. Kanske var det något annat, jag får prova fler gånger och se om det känns likadant.

Annars gick ridningen relativt bra. Jag red inte så länge men vi galopperade betydligt mer än vi brukar och jag var nöjd med Vannes insats så ja, det blev inte så länge.

Fysikboken och jag funkar däremot inte riktigt just nu och jag tror att vi behöver komma över våra relationsproblem för att kunna satsa på ett långvarigt förhållande och ta oss ut ur A-kursen starka och redo för B-kursen.  Därför tror jag att jag ska låte den komma fram ur garderoben och jobba tillsammans med mig nån timma eller så.

Ska strax upp till stallet och rida Nötaplöten väntar bara på att Mela ska komma hem. Sen ska vi gå upp idag då ingen kan köra oss. Vill att det ska bli bart på vägen nu så man kan köra moppe.

Tror inte att vi rider ute då det kommer vara mörkt till dess och jag vet inte hur det ser ut på vägarna. Får se om vi gör något kul i ridhuset eller bara vanlig dressyrridning.

Annars har jag tyvärr inget annat intressant att skriva så slutar här.

Ikväll är det Markusträning igen, äntligen! Har inte varit sen i julas så ska bli kul. Jag ska iofs inte rida då det är B:s tur men ändå.

Nu blir det att titta på en film om slaget i Lund så kan inte skriva mer.



Markus och Hans fjording Blixten för ett år sen drygt.