MelFis

Det finns en uppsjö av bettlösa alternativ men vi tänker ta upp de vanligaste sorterna.

Den variant som är absolut lättast att få tag på är faktiskt en vanlig grimma. Det bästa är om man kan få tag på en lädergrimma eller något annat stadigt material där man kan reglera nosdelen då den behöver sitta åt som en vanlig tränsgrimma, annars blir det väldigt ostabilt och tygelhjälperna blir otydliga. Grimman är inget fint dressyrinstrument och har inte så mycket att säga emot om hästen drar emot, men om man är duktig på sitshjälper och har en lydig häst så kan det såklart fungera bra ändå.

Vill man göra sin grimma lite skarpare kan man trä en läderrem eller ett snöre genom ringarna över nosen med en ring i vardera änden som man kan fästa tyglarna i

Ridgrimma

Något som har blivit väldigt populärt är sidepull. Det ser ut ungefär som en grimma men med lite fler remmar för att hålla det stadigare. Och det är ungefär vad ett sidepull är – som en grimma fast stadigare. Som namnet antyder verkar det på sidan av hästens huvud, och på nosryggen. Det finns varianter med nosdel i rep och de är förstås lite skarpare än de med en läderrem. Repet ger också högre friktion mot nosryggen och kan i värsta fall orsaka brännsår.

Sidepull

Annars är det vanligaste bettlösa betslet hackamore, som egentligen bildar en egen liten grupp av bettlösa stångbett. Den vanligaste typen av hackamore är sk ponnyhack med korta skänklar.

Andra typer är Tyskt hackamore/hackamore med långa skänklar och S-hackamore. Det tyska hackamoret har oftast en nosdel i rep eller tom en kedja och har långa skänklar, vilket gör att det är lite skarpare än de andra sorterna. S-hackamoret har lite kortare skänklar som är mer bakåtvridna och har ofta en nosdel i rep. Det som bestämmer hur skarpt ett hackamore är är hur långa skänklar det är och hur smala remmar det har.

Ponnyhack, tyskt hack och s-hack

Det är också relativt vanligt att man använder repgrimma istället för betsel. Med knutarna blir det lite skarpare än en vanlig grimma, men eftersom tyglarna fästs undertill blir ledande tygeltag otydliga. En stor fördel är att man slipper ringar och spännen och därför får väldigt direkta signaler på minsta rörelse i tygeln.

”Cross-under”, bettlöst träns à la H**ks och indianhack är alla namn på huvudlag som ger hjälper med hjälp av två remmar som går i ett kors under käken och därmed trycker på undersidan av huvudet, i nacken och på ganashen, förutom på nosryggen. Tanken är god och de hästar vi provat det med har alla lyssnat bra på det. Problemet vi märkt är att tyglarna tynger ner så pass mycket att remmarna under hakan aldrig lättar och eftergiften uteblir.

Om man helt vill slippa tyglar kan man använda halsring. Om hästen är lydig går detta utmärkt men för att kunna rida mer avancerat krävs det att man är duktig på att kommunicera med sin häst med sits, vikt, spö och skänkelhjälper.

Alexander Nevzorov

Många av bilderna är lånade.