MelFis

portugisiskt stångbett med tungfrihet

Stångbettet är ett rakt bett med eller utan tungfrihet. En del hästar trivs bäst utan, andra med men min erfarenhet är att de flesta trivs bäst med tungfrihet och gärna med en ganska hög sådan. Bettet har två stänger på utsidan av munnen istället för ringar som tränsbettet har. Mundelen är också oftast odelad vilket den bör vara då det lätt blir instabilt om den är delat. Stängerna kallas skänklar. Man fäster sidostycket i ena änden och tygeln i den andra. I samma ände som man fäster sidostycket sitter också en kedja som går under käken på hästen. Finns ingen kedja är det inte något stångbett utan ett hissbett. Stångbettet har en hävstångseffekt vilket betyder att den kraften du lägger i tygeln förstoras i hästens mun. Dessutom ger också ett stångbett tryck neråt i nacken och framåt under käken. Det gör att stångbettet är ett samlande bett med framåt-neråt effekt. Det går däremot inte lika bra att ta ledande tygeltag och böja med ett stångbett.

Hur passar man in ett stångbett?

Ett stångbett ska sitta lika långt upp i munnen som ett tränsbett. Det vill säga utan att det bildas veck i mungipan men utan att det blir en glipa mellan mungipan och bettet så att hästen kan placera bettet själv där den vill ha det. Kedjan får inte vara för löst eller för hårt spänd. När man tar i tygeln ska skänkeln inte kunna föras längre bak än 45 grader. Man kan med fördel använda en skumrem då den stabiliserar bettet något.

En skumrem är en rem som går från den ena skänkeln till den andra genom kedjan. Den sitter som på bilden och hindra skänklarna från att vrida sig åt fel håll.

Olika varianter – enkelt kandarstångbett

Det här är det bett som man ser mest i den engelska och klassiska ridvärlden. Det är ett enkelt stångbett utan några ”specialeffekter” eller utsmyckningar. Oftast används det inte blankt (bara ett bett med en tygel) utan tillsammans med ett bridongbett. Då kallas betslingen för kandar.

Kandar

Kandar är inte ett bett utan två, ett stångbett och ett bridongbett (smalt tränsbett). Kandar används på högre dressyrtävlingar och på t ex spanska ridskolan i Wien. Om du kan rida med det så är kandaret, i alla fall i teorin, en av de tydligaste betslingarna som finns. Man får den samlande, formgivande effekten av stångbettet och den ställande, böjande och ledande effekten av bridongen. Nackdelen är att det blir mycket för hästen att ha i munnen med två bett samtidigt.

Pelham

utan tungfrihet

Pelhamet är som ett kandar på många sätt. Man kan rida med det på två tyglar som ett kandar och då få både stångbettets och tränsbettets finesser samtidigt som hästen slipper ha två bett i munnen. Det blir dock ändå inte riktigt som ett kandar just eftersom det inte är två skilda bett. Även om du tar bara i bridongtygeln så är effekten inte riktigt densamma som om du bara hade haft ett bridongbett.

Vanligast är ändå att man rider på pelham med en delta tygel. Delta tygeln gör att du kan rida med bara en tygel vilket är bra om man vill ha både tränsbetts- och hävstångseffekt utan att behöva krångla med dubbla tyglar.

Pelham med delta

Kimblewickbett/ Jaktstång/ Thiedemanbett

Kimblewickbettet är lite som ett pelham med inbyggd deltatygel. Du kan fästa tygeln i det nedre eller övre hålet eller i den stora ringen. Fäster du tygeln i det nedre hålet så blir effekten mer åt stångbettshållet med om du fäster den i den stora ringen så blir effekten som ett pelham med delta både tränsbett och stångbett.

Tillbakaböjt/lyftande stångbett

Det sista stångbettet vi tar upp är det tillbakaböjda bettet som faktiskt snarare är en grupp av bett snarare än ett specifikt bett. Ofta är dessa betten ”S-formade”  men de behöver inte nödvändigtvis vara det. Man känner igen de här bettet på att de överraskande nog är tillbaka böjda. Man brukar säga att de är lyftande och bra till hästar som gärna går bakom hand eller i en för låg form då det ger signalen till hästen att den ska mer framåt med nosen. Huruvida det verkligen är så vet jag inte.

Källor är egna erferenheter och tankar samt markus sida om stångbett.