Att ta med sig det bästa
Vi var på clear-round igår på en närliggande ridklubb och det gick bra kom jag fram till. Förutom att vi gick omkull efter sista hindret. En ganska enkel vurpa, för hög fart och för snäv sväng. Vannes la sig ner och jag gjorde en kullerbytta. -Men- Ingen skadade sig så jag tänker glömma bort det.
Det var framförallt en sväng och tre hinder som jag minns som extra bra och dessutom kändes det väldigt bra över hindren, balanserat och bra flyt. Vägarna var också bra, och anridningarna måste också varit bra eftersom hoppen kändes så fina. Det var väl den där sista svängen då och jag vet inte riktigt hur banbyggaren tänkte där för det var bara kanske sju-åtta meter till sargen och hindret stod vinklat in mot hörnet. Man hade kunnat fortsätta svänga åt samma håll, men där stod det hinder direkt intill väggen. Men det tänker jag inte på mer, för det enda jag tänker ta med till tävlingen om fjorton dar är känslan över hindren och den där riktigt fina svängen.
Det var framförallt en sväng och tre hinder som jag minns som extra bra och dessutom kändes det väldigt bra över hindren, balanserat och bra flyt. Vägarna var också bra, och anridningarna måste också varit bra eftersom hoppen kändes så fina. Det var väl den där sista svängen då och jag vet inte riktigt hur banbyggaren tänkte där för det var bara kanske sju-åtta meter till sargen och hindret stod vinklat in mot hörnet. Man hade kunnat fortsätta svänga åt samma håll, men där stod det hinder direkt intill väggen. Men det tänker jag inte på mer, för det enda jag tänker ta med till tävlingen om fjorton dar är känslan över hindren och den där riktigt fina svängen.
En kalasbra hoppträning för tre veckor sen :D
/Mela
Kommentarer
Trackback