Hon som försvann

Blogglusten har inte varit den bästa i veckan.

Måndag, tisdag och onsdag spenderades med word, historiapapper, rapporter och sammanfattningar.

I onsdags skulle jag egentligen spelat med orkestern men vem väljer inte hellre att rida på en mysig uteritt med bästa kompisen och de gula pojkarna första kvällen av (det innofficiella) sommarlovet?



Nöten var glad över att få vara den erfarne som kunde visa att saker inte var farliga. Efter att vi skiljts åt och det bara var jag och Nöt så var han så stolt.

"Se på mig! Världens modigaste häst som vågar vara ute själv!"

Igår satte vi av i galopp mot grustaget.  Återigen fick Jordnöten gå först och visa att det inte var farligt. Han var så stolt.

Imorse var jag hos osteopaten och rätade ut kroppen. Hade tydligen en hel massa spänningar i nacken, skuldran och ländryggen. Har jag sagt förut att jag varit tvungen att rida med olika långa stigläder jämt? Idag blev jag uträtad och kunde rida med lika långa läder, första gången på flera år.

Idag tränade jag och Peanut på spin. Roligt värre fast det inte går så fort än.

Min vackra springare bar mig så fint på sin rygg med nyomstoppad sadel.

Det var den trista updaten på vad som hänt medan jag varit borta.

/Fia





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0